Bokregn

Titel: Throne of Glass

Författare: Sarah J. Maas

Serie: Throne of Glass #1

Utgivningsår: 2012

 

Beskrivning från Goodreads: 

 

Det enda misstaget som jag gjorde när jag läste Throne of Glass var att läsa boken direkt efter Shadowfell, som har en relativt lik handling. Det gjorde att ingen av böckerna kändes särskilt unik. Det positiva med det var att jag redan var inne i rätt stämning och var supertaggad på att fortsätta i samma typ av värld. Och när jag väl kom in i Throne of Glass såg jag alla olikheter med den andra boken och kunde släppa det snabbt. 

 

Jag älskade Throne of Glass. Och jag älskade Celaena fast jag tycker att hennes namn stavas fånigt. Vilken kick-ass brud alltså! Någon gång tyckte jag det kändes otrovärdligt att hon var en så ökänd lönnmördare redan i tonåren men det är sånt som går att förbise. Gillade speciellt hur hon gick igenom tyst i huvudet hur hon skulle kunna bli kvitt personerna omkring sig så fort hon kände sig hotad. Smart är hon också! Måste också påpeka att jag uppskattade kärleksintresset (+ det andra potentiella kärleksintresset) väldigt mycket. Fint, fint, fint, men inte för gulligt. Gillade även hur det slutade på den fronten, helt i min smak. 

 

Skrivsättet tyckte jag passade väldigt bra till handlingen. Det var medryckande och på sina ställen fyllt av en lagom dos humor. Och tack och lov att författaren hållit sig till tredje person. Att skriva i första person skulle ha förstört lite av charmen med Celaena. 

 

När jag tänker tillbaka på boken är det två återkommande negativa saker som dyker upp. Det är petitesser egentligen och gör inte att jag gillar boken mindre. Det första är att mitt intresse dalade någon gång efter halva boken. Det blev egentligen inte segt, men kanske lite upprepningar i handlingen. Den andra saken är "spök"-storylinen. Den intresserade mig inte lika mycket som karaktärerna, Celaenas kick-ass skills, den potentiella kärleksrelationen och livet på hovet. Men det brukar ju också vara så att jag tycker att hur handlingen påverkar karaktärerna, och inte handlingen i sig, är mest intressant. 

 

Om jag skulle använda mig av betygssättning på bloggen skulle Throne of Glass inte ha fått full pott, men inte långt ifrån. Att jag skulle rekommendera boken är nog ganska uppenbart och jag längtar efter att så småningom läsa fortsättningen!