Recension: Ignite Me

Titel: Ignite Me
Författare: Tahereh Mafi
Serie: Shatter Me #3
Utgivningsår: 2014
 
Beskrivning från Goodreads:
With Omega Point destroyed, Juliette doesn’t know if the rebels, her friends, or even Adam are alive. But that won’t keep her from trying to take down The Reestablishment once and for all. Now she must rely on Warner, the handsome commander of Sector 45. The one person she never thought she could trust. The same person who saved her life. He promises to help Juliette master her powers and save their dying world . . . but that’s not all he wants with her.
 
Omdöme:
Då har Shatter Me-serien kommit till ett slut även för mig. Spontant älskar jag böckerna och kan säga att Ignite Me uppfyllde alla mina förväntningar. Att jag då har en hel del kritik mot boken/serien kanske låter aningen motsägelsefullt men så är fallet. 
 
För det första är handlingen inte ens så värst bra. Bara handlingen i sig skulle aldrig lyckas driva fram boken och få mig att tycka om den så pass mycket som jag ändå gör. Jag är inte så intresserar av det som händer förutom i den mån det påverkar karaktärerna utvecklingsmässigt och relationsmässigt. 
 
Och nej, de flesta karaktärerna är inte någon höjdare heller. I Ignite Me växte flera av dem för mig, inte minst Juliette och Kenji. Äntligen är Juliette inne på rätt bana igen och hennes karaktärsutveckling är verkligen outstanding (ursäkta engelskan i brist på annat ord). Kenji har jag tyckt om förut också men mest då för att han gick in då och då och lättade upp stämningen. Nu lyckas han bli en något mer komplex karaktär och det gillar jag. Det löjliga är att det enda Juliette och Kenji pratar om tillsammans är Juliettes kärleksproblem. 
 
Något annat jag har tänkt på under hela seriens gång är att jag har så svårt att se miljön framför mig. Kanske är det så för att man som läsare är i Juliettes tankat på ett lite annat sätt än i många andra böcker, men ibland blir det svårt för mig att få ihop det. 
 
Det finns några fler saker som störde mig, eller som jag rent ut sagt tyckte var urfåniga, under läsningens gång, men i risk att avslöja för mycket för den som inte läst tycker jag vi lämnar det så och går vidare till bokens styrkor istället. Och det är de två styrkor som har varit stabila genom hela serien och gjort den så värd att läsa.
 
Språket. Och Warner. Dessa tillsammans lyfter boken så mycket att det som inte är lika bra inte spelar riktigt så stor roll längre. Åtminstone inte för mig. Och det är det här som gör att jag trots många men tycker så mycket om den här serien. 
 
Betyg: 3,5/5

Recension: Unravel Me

Titel: Unravel Me
Författare: Tahereh Mafi
Serie: Shatter Me #2
Utgivningsår: 2011Re
 
Beskrivning från Goodreads:
tick
tick
tick
tick
tick
it's almost
time for war.

Juliette has escaped to Omega Point. It is a place for people like her—people with gifts—and it is also the headquarters of the rebel resistance.

She's finally free from The Reestablishment, free from their plan to use her as a weapon, and free to love Adam. But Juliette will never be free from her lethal touch.

Or from Warner, who wants Juliette more than she ever thought possible.

In this exhilarating sequel to Shatter Me, Juliette has to make life-changing decisions between what she wants and what she thinks is right. Decisions that might involve choosing between her heart—and Adam's life.
 
Omdöme:
Jag tror jag blir mer och mer förälskad i den här bokserien. Shatter Me imponerade på mig, främst med det vackra språket och karaktärerna. Världsuppbyggnaden är ärligt talat inte bokens starka sida men det gör mig inte så mycket då den delen av historien inte intresserar mig så mycket. X-Men-liknelsen är lite för uppenbar men efter att ha vant mig vid det gillar jag det ändå. 
 
Handlingen fortsätter på ett sätt jag finner intressant och aldrig för förutsägbart. Ibland ligger fokus aningen för mycket på Juliettes inre strider och för lite på allt omkring men sättet boken är skriven på gör att att det känns naturligt. Och ja, språket är fortfarande fantastiskt. Jag hade lättare att komma in i det den här gången och kunde nog uppskatta det ännu mer. 
 
Något jag reflekterade över under läsningens gång var om jag brydde mig om karaktärerna. Det borde inte krävas eftertanke men det gjorde det faktiskt. Jag älskar Warner och står fast vid att utom honom vore de här böckerna inte ens hälften så bra. Men de andra? Jo, jag bryr mig om Juliette och vill att det ska gå bra för henne men ibland blir jag tokig på henne. Hon fick en dipp i den här boken och kändes återigen svag och mesig. Sedan kommer stunder då det vänder totalt - hon är plötsligt grym, badass och rentav skithäftig. Hoppas att det fortsätter att hålla i sig för det vore ganska sorgligt om den enda karaktär som driver historien framåt är trasiga, hemska och fantastiska Warner. De andra karaktärerna får jag inte riktigt något grepp om. Jag gillar Kenji mer och mer och både Adam och James är okej men jag saknar fler som lämnar intryck. 
 
Föga förvånande är det just Mafis språk och karaktären Warner som är det utmärkande för serien. Det låter torftligt, men bara det gör det värt läsningen. Det finns saker jag kan ifrågasätta, vilja ändra, ta bort etc. men helheten lyckas leverera som den är. Den avslutande delen är på väg hem till mig och jag ser jättemycket fram emot att få läsa den, bortsett från att det innebär att serien får ett slut. 
 
Betyg: 3,5/5

Recension: Shatter Me

Titel: Shatter Me
Författare: Tahereh Mafi
Serie: Shatter Me #1
Utgivningsår: 2011
 
Beskrivning från Goodreads: 
Juliette hasn’t touched anyone in exactly 264 days.

The last time she did, it was an accident, but The Reestablishment locked her up for murder. No one knows why Juliette’s touch is fatal. As long as she doesn’t hurt anyone else, no one really cares. The world is too busy crumbling to pieces to pay attention to a 17-year-old girl. Diseases are destroying the population, food is hard to find, birds don’t fly anymore, and the clouds are the wrong color.

The Reestablishment said their way was the only way to fix things, so they threw Juliette in a cell. Now so many people are dead that the survivors are whispering war – and The Reestablishment has changed its mind. Maybe Juliette is more than a tortured soul stuffed into a poisonous body. Maybe she’s exactly what they need right now.

Juliette has to make a choice: Be a weapon. Or be a warrior.
 
Omdöme:
På något sätt lyckas jag alltid vänta en aning för länge innan jag recenserar böckerna jag läst. Nu tänker jag att det är dags att jag skriver om Shatter Me innan jag glömmer bort det helt. 
 
Vad som antagligen påverkade min läsning av den här boken, både medvetet och omedvetet, var det faktum att serien har varit, och till viss del fortfarande är, väldigt hypad. Det är omöjligt att inte förvänta sig något. Jag visste på ett ungefär vad Shatter Me skulle handla om och namnet Warner kände jag till sen innan. Det jag kan säga om handlingen är att den inte tog mig med storm, men att jag gillade den starkt. Miljöbytena var intressanta och spännande men var ganska "extrema" på ett sätt som gjorde att början och slutet av boken kändes ganska främmande för varandra. 
 
Som vid alla dystopier, fantasyvärldar och parallellvärldar känns det obligatoriskt att kommentera världen som författaren har byggt upp. Den här kändes på ett sätt lite typiskt dystopiskt, men jag gillar inslagen med saker som Juliettes krafter. Spoiler: Gillar framför allt vändingen med att det finns fler som har såna krafter! Det kändes plötsligt som att världen made a lot more sense, för en enda person med övernaturliga krafter i en helt normal värld känns lite halvkonstigt. Ska bli jättekul att se hur det här går vidare. 
 
Innan har jag också hört en hel del om Tahereh Mafis språk. Och oh my. Jag gillade det. Massor. Verkligen! Det tog ett tag att komma in i och en del meningar fick jag läsa om flera gånger för att förstå innebörden men det gjorde mig ingenting. Det flöt på bra och vackert och blev aldrig svårbegripligt. Kanske vande jag mig vid språket för framåt slutet reagerade jag inte lika mycket på att det var speciellt. Kanske kan det också bero på miljöbytena - i början fick man mest läsa om Juliettes tankar och längre fram i boken blev det mer händelserikt.
 
Ibland saknade jag fler karaktärer men de karaktärer som Mafi skapat fastnade jag snabbt för. Jag trivdes med att befinna mig i Juliettes tankar och jag uppskattade henne som huvudperson. Gillar verkligen hennes utveckling också. Författare som kan skriva bra och trovärdiga karaktärsutvecklingar får automatiskt pluspoäng! Warner var fantastiskt fascinerande och Adam gillade jag också, även om han inte framträdde lika starkt för mig som de andra två. Spoiler:Kan ha att göra med att jag inte är något fan av gulligull-kärlek i böcker utan tycker mer om att läsa om trasiga relationer. Inte för att det var så illa med Adam och Juliette, men ändå. Men ja, några fler karaktärer hade suttit fint. Hoppas på det till nästa bok. 
 
Jag förväntade mig att Shatter Me skulle vara en riktigt bra bok och blev riktigt lättnad när det visade sig att jag tyckte så mycket om den. Jag är inte blown away, men den är så vackert skriven, har intressanta karaktärer och en handling med intressant koncept som jag längtar efter få se utvecklingen av. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0