Recension: Splintered

Titel: Splintered
Författare: A. G. Howard
Serie: Splintered #1
Utgivningsår: 2013
 
Beskrivning från Goodreads
Alyssa Gardner hears the whispers of bugs and flowers—precisely the affliction that landed her mother in a mental hospital years before. This family curse stretches back to her ancestor Alice Liddell, the real-life inspiration for Lewis Carroll’s Alice’s Adventures in Wonderland. Alyssa might be crazy, but she manages to keep it together. For now.

When her mother’s mental health takes a turn for the worse, Alyssa learns that what she thought was fiction is based in terrifying reality. The real Wonderland is a place far darker and more twisted than Lewis Carroll ever let on. There, Alyssa must pass a series of tests, including draining an ocean of Alice’s tears, waking the slumbering tea party, and subduing a vicious bandersnatch, to fix Alice’s mistakes and save her family. She must also decide whom to trust: Jeb, her gorgeous best friend and secret crush, or the sexy but suspicious Morpheus, her guide through Wonderland, who may have dark motives of his own.
 
 
Omdöme:
Nu har jag läst den fantastiskt vackra Splintered. Fast min är häftad och inte inbunden är den så himla fin, med lite mörklila text och helt generellt en väldigt snygg design. Det bästa är nästan att resten av böckerna i serien har i princip lika snygga omslag. 
 
Bara på omslaget går det att ana Wonderland-känslan i boken. Den var dessutom lika mysig som jag tänkt mig, med bekanta varelser och karaktärer från Alice i Underlandet som dyker upp lite då och då, om än aningen annorlunda. Trots denna stora mysfaktor som jag verkligen uppskattade, fanns det några saker som gjorde att betyget sänktes. 
 
Ibland kunde miljön gå från att vara mysig till att vara en aning svårbegriplig. Jag vet inte om det var jag som inte förstod miljöbeskrivningarna helt eller om det var miljöbeskrivningarna som inte förstod mig helt men vi var inte alltid helt överens. Vissa saker hade jag svårt att föreställa mig och bilderna jag fick i huvudet blev ganska löljliga. Jag förväntade mig inte en verklighetstrogen historia precis, och det är klart att det ska vara lite tokigheter i en retelling av Alice i Underlandet, men lite mer trovärdighet skulle ha uppskattats. Detta gäller både miljömässigt och handlingsmässigt. Ibland förstod jag inte varför karaktärerna handlade som de gjorde vilket nästan fick mig att tro att de var lite korkade. För ja, ibland gjorde de ganska korkade saker. 
 
Det märks att författaren har försökt göra vissa karaktärer så originella som möjligt. Det märks exempelvis på deras klädstilar att det inte är de vanliga karaktärerna i en YA-bok och det uppskattas absolut, även om det inte märks på så många andra nivåer. Tyvärr blir några andra karaktärer väldigt stereotypiska och platta, t.ex. Jebs flickvän. Min favoritkaraktär är utan tvekan Morpheus, inte bara för att hans spännande, lite androgyna utseende utan främst för att han är oberäknelig och inte typiskt god eller ond. Kärlekstriangeln hade jag gärna varit utan dock.
 
Början av boken höll mitt intresse hela tiden, men efter ungefär halva började jag tröttna lite. Handlingen kändes förutsägbar, lite som att det som hände inte spelade så stor roll. Som tur var vände det framåt slutet och handlingen tog en lite intressantare vinkel. 
 
Jag kanske inte låter så positiv nu, men faktum är att boken inte helt levde upp till mina förväntningar. Jag har en känsla av att nästa bok kan passa mig bättre i och med att jag då vet vad jag har att vänta mig, men jag har inte bestämt mig för om jag kommer att läsa den eller inte. Det kan vara värt det bara för att få ha den fina boken stående i bokhyllan. 
 
Betyg: 2,5/5

RSS 2.0