Recension: The Assassin's Blade

Titel: The Assassin's Blade
Författare: Sarah J. Maas
Serie: Throne of Glass #0.1-0.5
Utgivningsår: 2014
 
Beskrivning från Goodreads:
Celaena Sardothien is Adarlan's most feared assassin. As part of the Assassin's Guild, her allegiance is to her master, Arobynn Hamel, yet Celaena listens to no one and trusts only her fellow killer-for-hire, Sam. In these action-packed novellas - together in one edition for the first time - Celaena embarks on five daring missions. They take her from remote islands to hostile deserts, where she fights to liberate slaves and seeks to avenge the tyrannous. But she is acting against Arobynn's orders and could suffer an unimaginable punishment for such treachery. Will Celaena ever be truly free? Explore the dark underworld of this kick-ass heroine to find out.
 
Omdöme:
Jag läser vanligtvis inte ”extraböcker” och noveller till bokserier. Det ska i så fall vara väldigt speciella böcker med historier som verkligen berört mig eller intresserat mig. Att jag nu har läst prequelnovellerna till Throne of Glass är väl därför ett tydligt tecken på hur mycket jag tycker om den värld som Maas har skapat.
 
The Assassin’s Blade består av fem noveller som visar Celeanas liv före Throne of Glass. Det ger en ökad förståelse för hennes karaktär och hur personer som Sam och Arobynn har påverkat henne. Jag hade ju redan förstått att Sam och Arobynn spelade en stor roll i Celeanas liv så det var kul att få en bredare bild av dem.
 
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om novellformen dock. Det gör visserligen att det är svårt att tröttna på historien, men samtidigt känns inte handlingen lika viktig när den är uppdelad i fem så pass olika delar.  Nej, det bästa var helt enkelt att få ta del av Celeanas tidigare liv.
 
Betyg: 3/5

Recension: Heir of Fire

Titel: Heir of Fire
Författare: Sarah J. Maas
Serie: Throne of Glass #3
Utgivningsår: 2014
 
Beskrivning från Goodreads:
Lost and broken, Celaena Sardothien’s only thought is to avenge the savage death of her dearest friend: as the King of Adarlan’s Assassin, she is bound to serve this tyrant, but he will pay for what he did. Any hope Celaena has of destroying the king lies in answers to be found in Wendlyn. Sacrificing his future, Chaol, the Captain of the King’s Guard, has sent Celaena there to protect her, but her darkest demons lay in that same place. If she can overcome them, she will be Adarlan’s biggest threat – and his own toughest enemy. 

While Celaena learns of her true destiny, and the eyes of Erilea are on Wendlyn, a brutal and beastly force is preparing to take to the skies. Will Celaena find the strength not only to win her own battles, but to fight a war that could pit her loyalties to her own people against those she has grown to love?
 
Omdöme: 
Fina, fina bok. Jag tror faktiskt det kan vara så att Heir of Fire är den bästa bok jag läst i år. Om inte den bästa, så den jag njöt mest av att läsa. Jag har varit så himla sugen på fantasy och att då läsa bok tre i den här serien passade utmärkt. Det är svårt att inte fastna mer och mer för varje bok. 
 
De största skillnaderna i den här boken jämfört med de tidigare är att Celaena byter miljö och att fler karaktärer introduceras och får egna berättarröster. Att läsa om vad som händer Celaena i Wendlyn är jättespännande och jag gillade att det handlade mycket om hennes karaktärsutveckling. Hon träffar också på några nya karaktärer, varav Rowan har blivit en stor favorit hos mig. Kan dock inte låta bli att sucka inombords över hur snygga alla personer i den här serien är. 
 
En annan karaktär som dyker upp är häxan Manon. Jag vet inte vad jag ska tycka om henne riktigt. Vissa kapitel om henne kände jag inget vidare för medan jag älskade andra. Det ska bli intressant att se hur hon vävs in i resten av handlingen sedan. Även Aedion är ny och honom gillar jag också. Något jag verkligen gillar är att Dorian och Chaol inte längre bara agerar som kärleksintressen. Deras karaktärer fortsätter istället att utvecklas och särskilt Dorian tycker jag det är spännande att följa. Det känns som att han kommer att spela en allt större roll eftersom. Han och Chaols bräckliga vänskap är ganska hjärtskärande att beskåda dock så jag hoppas verkligen att det händer saker där snart. 
 
Ja, det är helt klart värt att fortsätta läsa den här serien om man redan har börjat. Har man inte börjat men gillar fantasy och fängslande (och snygga...) karaktärer är det kanske dags att göra det. Böckerna är inte perfekta men de är fantastiskt underhållande och precis vad jag behövt för att få upp intresset för fantasy igen. Ser så mycket fram emot både fortsättningen av bokserien och att få följa Maas författarskap. 
 
Betyg: 4,5/5

Recension: Throne of Glass

Titel: Throne of Glass
Författare: Sarah J. Maas
Serie: Throne of Glass #1
Utgivningsår: 2012
 
Beskrivning från Goodreads: 
After serving out a year of hard labor in the salt mines of Endovier for her crimes, 18-year-old assassin Celaena Sardothien is dragged before the Crown Prince. Prince Dorian offers her her freedom on one condition: she must act as his champion in a competition to find a new royal assassin. Her opponents are men-thieves and assassins and warriors from across the empire, each sponsored by a member of the king's council. If she beats her opponents in a series of eliminations, she'll serve the kingdom for three years and then be granted her freedom. 
 
Det enda misstaget som jag gjorde när jag läste Throne of Glass var att läsa boken direkt efter Shadowfell, som har en relativt lik handling. Det gjorde att ingen av böckerna kändes särskilt unik. Det positiva med det var att jag redan var inne i rätt stämning och var supertaggad på att fortsätta i samma typ av värld. Och när jag väl kom in i Throne of Glass såg jag alla olikheter med den andra boken och kunde släppa det snabbt. 
 
Jag älskade Throne of Glass. Och jag älskade Celaena fast jag tycker att hennes namn stavas fånigt. Vilken kick-ass brud alltså! Någon gång tyckte jag det kändes otrovärdligt att hon var en så ökänd lönnmördare redan i tonåren men det är sånt som går att förbise. Gillade speciellt hur hon gick igenom tyst i huvudet hur hon skulle kunna bli kvitt personerna omkring sig så fort hon kände sig hotad. Smart är hon också! Måste också påpeka att jag uppskattade kärleksintresset (+ det andra potentiella kärleksintresset) väldigt mycket. Fint, fint, fint, men inte för gulligt. Gillade även hur det slutade på den fronten, helt i min smak. 
 
Skrivsättet tyckte jag passade väldigt bra till handlingen. Det var medryckande och på sina ställen fyllt av en lagom dos humor. Och tack och lov att författaren hållit sig till tredje person. Att skriva i första person skulle ha förstört lite av charmen med Celaena. 
 
När jag tänker tillbaka på boken är det två återkommande negativa saker som dyker upp. Det är petitesser egentligen och gör inte att jag gillar boken mindre. Det första är att mitt intresse dalade någon gång efter halva boken. Det blev egentligen inte segt, men kanske lite upprepningar i handlingen. Den andra saken är "spök"-storylinen. Den intresserade mig inte lika mycket som karaktärerna, Celaenas kick-ass skills, den potentiella kärleksrelationen och livet på hovet. Men det brukar ju också vara så att jag tycker att hur handlingen påverkar karaktärerna, och inte handlingen i sig, är mest intressant. 
 
Om jag skulle använda mig av betygssättning på bloggen skulle Throne of Glass inte ha fått full pott, men inte långt ifrån. Att jag skulle rekommendera boken är nog ganska uppenbart och jag längtar efter att så småningom läsa fortsättningen!

Tidigare inlägg
RSS 2.0