Recension: Shadowfell

Titel: Shadowfell
Författare: Juliet Marillier
Serie: Shadowfell #1
Utgivningsår: 2012
 
Beskrivning från Goodreads:
Sixteen-year-old Neryn is alone in the land of Alban, where the oppressive king has ordered anyone with magical strengths captured and brought before him. Eager to hide her own canny skill--a uniquely powerful ability to communicate with the fairy-like Good Folk--Neryn sets out for the legendary Shadowfell, a home and training ground for a secret rebel group determined to overthrow the evil King Keldec. 

During her dangerous journey, she receives aid from the Good Folk, who tell her she must pass a series of tests in order to recognize her full potential. She also finds help from a handsome young man, Flint, who rescues her from certain death--but whose motives in doing so remain unclear. Neryn struggles to trust her only allies. They both hint that she alone may be the key to Alban's release from Keldec's rule. Homeless, unsure of who to trust, and trapped in an empire determined to crush her, Neryn must make it to Shadowfell not only to save herself, but to save Alban.
 
Jag hade aldrig hört talas om Shadowfell förrän jag såg den inne på Akademibokhandeln. Det är inte ofta jag köper en bok bara sådär men jag blev nyfiken och gjorde det ändå. 
 
Boken handlar om Neryn som har egenskaper som kan kopplas till magi - något som är strikt förbjudet i det land hon lever i, som styrs av en tyrannisk kung. Lägg till en mystisk ung man som räddar hennes liv också. You know the drill, det är inget häpnadsväckande med det. Neryn ger sig av för att hitta Shadowfell och det hon tror och hoppas är en motståndsrörelse. Mycket av tiden går åt till hennes resande, vilket kan bli lite långtråkigt på sina stunder. Det händer ändå ganska intressanta saker rätt ofta och jag gillar världen, som känns lite som en hemsk, men mysig, sagovärld. 
 
Tyvärr fastnade jag inte helt för karaktärerna men de har potential. Jag gillar verkligen att kärleksintresset inte är den typiska snygga, mystiska killen. Visst är han mystisk men inte på det sättet som i många andra YA-böcker. Han växte faktiskt för mig under bokens gång. Vad jag tycker om Neryn är jag lite splittrad om. Jag gillar att hon är försiktig och inte litar på någon men hon är väldigt snabb att anta förutfattade meningar. Det räcker med att någon antyder att hon kanske inte kan lita på en person, i detta fall kärleksintresset, och så rusar hon rakt in i en annan fara för att undkomma honom. 
 
Nu i efterhand har jag läst lite om Marillier och hennes verk. På Goodreads verkar det finnas många som verkligen älskar henne och många gillar även den här boken starkt (den har ett rätt bra genomsnittsbetyg) men som jag tolkat det är det många som uppskattar hennes andra böcker ännu mer. Jag är som sagt inte helt såld på den här boken men jag är fortfarande nyfiken på Marillier och gillar verkligen det här konceptet. 
 
Avslutningsvis kan jag säga att jag gillar idén med boken väldigt mycket men tyvärr går det inte helt hem hos mig. Jag förstår att det finns de som älskar den men jag förstår nog ännu bättre de som inte gör det. Kanske läser jag fortsättningen, kanske läser jag någon annan av Marilliers böcker. Vi får se. 

RSS 2.0