Recension: The Fault in our Stars
Titel: The Fault in our Stars
Författare: John Green
Utgivningsår: 2013
Förlag: Penguin Books
Det känns som att jag är sist i världen med att läsa The Fault in our Stars, även om jag mycket väl vet att jag inte är det. Kanske känns det så för att jag har velat läsa den så länge. Nu när filmatiseringen är igång kändes det ännu mer lockande.
När jag öppnade The Fault in our Stars visste jag inte mycket mer än att den hade med cancer att göra och att två karaktärer hette Hazel och Augustus. Jag är glad över att jag inte visste mer, så om det är så att ni inte har läst The Fault in our Stars än tänker jag inte avsöja mer av handlingen.
När jag började läsa tror jag att det kan vara så att jag undermedvetet hade för höga förväntningar. Jag hade hört så himla bra saker om boken innan, om folk som gråtit och skrattat och gråtit lite till. Jag grät inte och jag skrattade inte. Det säger dock inte särskilt mycket, för det är sällan jag visar såna känslor till böcker.
Faktum är att jag tyckte väldigt mycket om boken, även om jag gärna hade överraskat mig själv med några tårar. Det är en väldigt, väldigt vacker och sorglig historia som John Green har skildrat och på samma gång har han lyckats blanda in ett perfekt inslag av humor. Det här är absolut en bok jag kan tänka mig att läsa igen och jag har blivit ännu mer nyfiken på andra verk av John Green.
