Recension: A Clash of Kings
Titel: A Clash of Kings
Författare: George R.R. Martin
Serie: A Song of Ice and Fire #2
Utgivningsår: 1998
Eftersom att jag har börjat läsa böckerna efter att jag sett tv-serien Game of Thrones kan jag inte låta bli att jämföra de båda. Faktum är att jag i detta fall är väldigt glad att jag valt att ta det i den här ordningen. Det finns så många karaktärer bara i tv-serien att det är skönt att ha lite koll på dem innan jag dyker in i boken där karaktärerna är ännu fler och deras historier går ännu djupare. Om jag inte hade sett serien först skulle jag ha behövt koncentrera mig ännu mer under läsningen av den här boken för att inte bli alldeles för förvirrad. Det har gjort att jag har kunnat läsa boken i det lugna tempot som jag valt, ibland med kurslitteratur och andra böcker parallellt, och jag har ändå kunnat hänga bra med i handlingen.
Sen måste jag även erkänna att jag tror att jag på detta sätt tycker mer om boken än vad jag skulle ha gjort annars. Det känns som att det skulle ha kunnat blivit överväldigande och att de många karaktärerna inte skulle ha nått helt fram. Nu är jag sedan innan redan förälskad i världen och karaktärerna och kan se dem framför mig och höra deras röster när jag läser. Resultatet är att jag bara älskar dem ännu mer.
Det jag tycker att A Clash of Kings förlorar på, men som den första boken hade, är en intressantare storyline för Daenerys. Jag vet dock att det blir roligare att följa henne i tv-serien i följande säsonger så det känns lovande fast jag är osäker på hur väl tv-serien följer böckerna i fortsättningen. Daenerys är som för många andra helt klart min favorit. De jag inte tycker är lika kul att följa är (speciellt) Theon och Davos, och jag har alltid haft svårt för Catelyn sedan hon aldrig accepterat Jon Snow. Jon Snow är jag för övrigt lite kär i och jag gillar även Tyrions, Sansas och Aryas kapitel. Bran är lite tråkig men jag gillar att Jojen och Meera introducerades tidigare i boken än i tv-serien.
Något jag tänkte på under läsningen är att jag ibland tycker att saker och ting berättas ur fel persons PoV eller inte alls. De kan prata om något storslaget som ska hända, sedan får man läsa om någon annan och när man återvänder till den första personen har allt det storslagna redan hänt. Dålig förklaring, men jag tycker att fokus hamnar fel ibland. Det får mig också att fundera på hur Martin valt ut sina huvudkaraktärer. Varför ger han så mycket plats för Theon (som först bara är avskyvärd och sen bara blir utsatt för avskyvärda saker) men inte åt Lord Tywin till exempel? Eller Robb? (Och ja, "lord" framför Tywins namn känns nödvändigt) Jag gillar att man får följa karaktärer som inte verkar ha så till synes stor inverkan på handlingen över lag, men det gör mig lite förbryllad också. Och ja, jag hade till och med hellre sett att Joffrey fått ett eget PoV än Theon.
Jag kan fortsätta fundera länge på den här världen, dess karaktärer och författare men jag tror jag nöjer mig för stunden. Just nu är jag lite mätt på bokserien men jag kommer utan tvekan att fortsätta till sista sidan i sista boken.
