Recension: Ensam på Mars
Titel: Ensam på Mars (Org. The Martian)
Författare: Andy Weir
Utgivningsår: 2015
Beskrivning från Adlibris:
Efter en misslyckad rymdexpedition lämnas Mark Watney ensam kvar på Mars. Hans besättning är övertygad om att han är död, men Mark Watney lever i alla fall för tillfället. Utan möjlighet att kunna kommunicera sin belägenhet med jorden inser han snart att han måste utnyttja alla sina kunskaper för att överleva. Utrustad med en stor portion skarpsinne, och en ännu större dos självironi, ger sig Mark Watney i kast med att utmana den röda planetens ogästvänliga miljö med målet att en dag kunna återvända hem.
Omdöme:
Jag blev nyfiken på Ensam på Mars när jag såg så många positiva kommentarer om den på olika bokbloggar. Extra spännande att läsa när boken ska bli film också, som jag absolut kommer att vilja se.
Allt som allt var läsupplevelsen bra. Weir lyckas skriva både spännande och roligt. Att han ger karaktären Watney så pass stor dos självdistans och humor går definitivt hem. Det går inte heller att bli annat än imponerad av hans intelligens och uppfinningsrikedom. Han är en sån där karaktär som jag verkligen hoppas ska klara sig. Det jag skulle ha önskat är något mer djup från Watney. Eftersom vi endast får följa hans logg känns han, trots humor och påhittighet, ganska platt. Han är ensam på Mars - hallå, hur känns det? Det finns så mycket känslor och tankar att utforska här men författaren har av någon anledning valt att låta bli. Ska boken vara lite för cool för sånt? Jag vet inte, men det är riktigt synd. Jag tror att den hade kunnat beröra så otroligt mycket mer om något så grundläggade som känslor hade behandlats djupare. Watneys familj, relationer och tidigare liv tas knappt heller upp. Det kanske finns någon tanke bakom det men jag ser det mest som en brist. Kanske är loggformen inte det bästa sättet att berätta den här historien på.
Andra karaktärer tycker jag också kunde ha utvecklats mer. Det är ganska många som förekommer, dels i Watneys besättning, men också på jorden. Det var en av dem som gjorde intryck på mig för att han var så socialt klumpig (kanske lite autistisk skulle jag gissa på) och rolig, men de andra tyckte jag kändes väldigt endimensionella. Kanske är inte poängen med boken att ha bra karaktärer men det skulle ju inte skada precis.
Innan jag började läsa var jag beredd på att det skulle vara en hel del teknisk information, men hade också hört att det inte störde handlingen så mycket. Där vet jag inte helt om jag håller med. Till viss del var det spännande att läsa om det och jag ångrade lite (fast ytterst lite) att jag inte pluggar något tekniskt eller naturvetenskapligt. Jag tycker att det här tillför mycket till handlingen eftersom ger en ökad förståelse. Det är skrivet på ett sätt som till och med jag förstår och det underlättar. Tyvärr tycker jag att det också tar både plats och engergi som skulle ha kunnat läggas på till exempel sakerna jag pratat om innan. För mycket teknik och kalkyleringar höjer dessutom inte spänningen, utan saktar snarare ner tempot.
Det finns fler saker jag tycker om med boken dock. Förutom det som jag nämnde i början uppskattar jag verkligen handlingen och överlevnadstemat. Det fanns många saker som inte föll mig helt i smaken, men för den som inte bryr sig om sånt kan den här boken säkert göra sig ännu bättre. Jag ångrar inte för en sekund att jag läste den och jag ser dessutom verkligen fram emot att se filmen!
Betyg: 3/5
