Recension: Outlander
Titel: Outlander
Författare: Diana Gabaldon
Serie: Outlander #1
Utgivningsår: 1992
Beskrivning från Adlibris:
The year is 1945. Claire Randall, a former combat nurse, is just back from the war and reunited with her husband on a second honeymoon when she walks through a standing stone in one of the ancient circles that dot the British Isles. Suddenly she is a Sassenach an outlander in a Scotland torn by war and raiding border clans in the year of Our Lord . . . 1743.
Hurled back in time by forces she cannot understand, Claire is catapulted into the intrigues of lairds and spies that may threaten her life, and shatter her heart. For here James Fraser, a gallant young Scots warrior, shows her a love so absolute that Claire becomes a woman torn between fidelity and desire and between two vastly different men in two irreconcilable lives.
Hurled back in time by forces she cannot understand, Claire is catapulted into the intrigues of lairds and spies that may threaten her life, and shatter her heart. For here James Fraser, a gallant young Scots warrior, shows her a love so absolute that Claire becomes a woman torn between fidelity and desire and between two vastly different men in two irreconcilable lives.
Omdöme:
Det som väckte mitt intresse för Outlander var tv-serien vid samma namn, som jag förälskade mig i väldigt snabbt men sedan haft ett lite mer sansat tycke om. Trots aningen svalnat intresse var jag väldigt nyfiken på boken, en tegelsten på 850 sidor.
Jag har lite blandade känslor för Outlander men generellt är jag väldigt förtjust i historien och dess karaktärer. Att slungas in i det historiska Skottland tillsammans med Clarie är både spännande och lärorikt. Att i början följa Claire i 1945 är också roligt. Det är intressant att författaren har valt att låta båda tidsperioder vara så långt bak i tiden istället för att låta "moderna Claire" vara från slutet av 1900-talet.
Claire i sig är en karaktär som jag är väldigt förtjust i. Hon har mycket skinn på näsan, även för att leva i 1945, vilket ju särskilt märks då hon kommer till Skottland på 1700-talet. Kvinnosynen på den tiden sätter tankar i huvudet på en och trots att jag ibland berörs illa av det är jag imponerad över att Gabaldon inte skyggar undan från någon del av det. Det upplevs trovärdigare även om det väcker kontroversiella känslor för karaktärerna. Det enda negativa jag kan se med Claire är att hon ibland känns väldigt orädd. I vissa situationer tycker jag att det vore trovärdigare om hon skulle reagera mer känslosamt och mindre kallt och kalkylerande. (Dessutom finner jag henne lite osympatisk för att hon inte gillar hästar. Har svårt att lita på människor som ogillar djur, men det problemetet ligger kanske mer hos mig än hos boken, hehe.)
Jag brukar inte ofta klaga på att böcker är sega - snarare uppskattar jag när författaren låter handlingen ta tid. I det här fallet kom jag på mig själv några gånger med att tycka att handlingen gick för långsamt fram. När Claire sitter i skogen och tittar på blommor blir det lite segt för mig. Visst gillar jag både natur och historia men inte riktigt på det sättet.
Sedan måste jag säga att det var lite knepigt med språket ibland eftersom jag läste på engelska. Det var kul att se den skotska dialekten i skrift för det gjorde det lättare för mig att se karaktärerna framför mig, men ibland kände jag att jag tappade lite av att läsa på engelska. Nästa bok ska jag testa att läsa på svenska och se om den lyckas nå fram till mig mer.
Avslutningsvis vill jag säga att jag är glad att jag börjat både tv-serien och bokserien. Jag har absolut inga planer på att ge upp någon av dem och rekommenderar de gärna!
Betyg: 3,5/5
