Recension: Unravel Me
Titel: Unravel Me
Författare: Tahereh Mafi
Serie: Shatter Me #2
Utgivningsår: 2011Re
Beskrivning från Goodreads:
tick
tick
tick
tick
tick
it's almost
time for war.
Juliette has escaped to Omega Point. It is a place for people like her—people with gifts—and it is also the headquarters of the rebel resistance.
She's finally free from The Reestablishment, free from their plan to use her as a weapon, and free to love Adam. But Juliette will never be free from her lethal touch.
Or from Warner, who wants Juliette more than she ever thought possible.
In this exhilarating sequel to Shatter Me, Juliette has to make life-changing decisions between what she wants and what she thinks is right. Decisions that might involve choosing between her heart—and Adam's life.
tick
tick
tick
tick
it's almost
time for war.
Juliette has escaped to Omega Point. It is a place for people like her—people with gifts—and it is also the headquarters of the rebel resistance.
She's finally free from The Reestablishment, free from their plan to use her as a weapon, and free to love Adam. But Juliette will never be free from her lethal touch.
Or from Warner, who wants Juliette more than she ever thought possible.
In this exhilarating sequel to Shatter Me, Juliette has to make life-changing decisions between what she wants and what she thinks is right. Decisions that might involve choosing between her heart—and Adam's life.
Omdöme:
Jag tror jag blir mer och mer förälskad i den här bokserien. Shatter Me imponerade på mig, främst med det vackra språket och karaktärerna. Världsuppbyggnaden är ärligt talat inte bokens starka sida men det gör mig inte så mycket då den delen av historien inte intresserar mig så mycket. X-Men-liknelsen är lite för uppenbar men efter att ha vant mig vid det gillar jag det ändå.
Handlingen fortsätter på ett sätt jag finner intressant och aldrig för förutsägbart. Ibland ligger fokus aningen för mycket på Juliettes inre strider och för lite på allt omkring men sättet boken är skriven på gör att att det känns naturligt. Och ja, språket är fortfarande fantastiskt. Jag hade lättare att komma in i det den här gången och kunde nog uppskatta det ännu mer.
Något jag reflekterade över under läsningens gång var om jag brydde mig om karaktärerna. Det borde inte krävas eftertanke men det gjorde det faktiskt. Jag älskar Warner och står fast vid att utom honom vore de här böckerna inte ens hälften så bra. Men de andra? Jo, jag bryr mig om Juliette och vill att det ska gå bra för henne men ibland blir jag tokig på henne. Hon fick en dipp i den här boken och kändes återigen svag och mesig. Sedan kommer stunder då det vänder totalt - hon är plötsligt grym, badass och rentav skithäftig. Hoppas att det fortsätter att hålla i sig för det vore ganska sorgligt om den enda karaktär som driver historien framåt är trasiga, hemska och fantastiska Warner. De andra karaktärerna får jag inte riktigt något grepp om. Jag gillar Kenji mer och mer och både Adam och James är okej men jag saknar fler som lämnar intryck.
Föga förvånande är det just Mafis språk och karaktären Warner som är det utmärkande för serien. Det låter torftligt, men bara det gör det värt läsningen. Det finns saker jag kan ifrågasätta, vilja ändra, ta bort etc. men helheten lyckas leverera som den är. Den avslutande delen är på väg hem till mig och jag ser jättemycket fram emot att få läsa den, bortsett från att det innebär att serien får ett slut.
Betyg: 3,5/5
Kommentarer
Trackback
