Frankrike, 1916. Sophie Lefevre driver tillsammans med sin syster familjens hotell i hemstaden medan deras män slåss vid fronten. När den nye tyske kommendanten får syn på Sophies porträtt målat av hennes make Edouard föds en farlig besatthet som kommer att tvinga Sophie till ett ödesdigert beslut.
London, 2006. Sophies porträtt hänger hemma hos Liv Halston. Ett slumpartat möte avslöjar målningens verkliga värde och dess turbulenta historia, och hotar att vända upp och ner på Livs tillvaro.
Sophies historia är berättelsen om två unga kvinnor, åtskilda av ett sekel, som förenas i sin beslutsamhet att slåss för det de älskar mest oberoende av vad det kostar...
London, 2006. Sophies porträtt hänger hemma hos Liv Halston. Ett slumpartat möte avslöjar målningens verkliga värde och dess turbulenta historia, och hotar att vända upp och ner på Livs tillvaro.
Sophies historia är berättelsen om två unga kvinnor, åtskilda av ett sekel, som förenas i sin beslutsamhet att slåss för det de älskar mest oberoende av vad det kostar...
Omdöme:
Hur ska jag på ett rättvist sätt kunna förmedla mina tankar om den här boken? Räcker det med att säga att jag älskar den?
Det är vackert, det är rörande, det är sorgligt och det är lyckligt. Och så så fint. Det som gör att boken sticker ut är att det är en berättelse om två olika kvinnor i olika tidsperioder och på olika platser. Moyes har lyckats få in en berättelse om första världskriget i Frankrike såväl som en berättelse som utspelar sig London på 2000-talet, helt utan att det känns krystat.
Personligen föredrog jag kapitlen som handlade om Sophie i Frankrike, men då även kapitlen om Liv i London handlade så mycket om Sophie tappade jag aldrig intresset. Livs historia hade ensam inte hållit, men i kombination med Sophies, gör den sig bra och lyfter upp boken från att bli alltför tung. Det intressanta är att Moyes skulle ha kunnat välja att lämna Liv och moderna London utanför alltihop och berättelsen om Sophie skulle ändå ha varit slående. Jag är säker på att jag hade älskat boken då också men jag är imponerad av att Moyes valde att slå ihop de två berättelsena och på så sätt göra historien mycket fylligare.
Jag kan inte annat än att hylla den svenska översättningen. Jag har hittills läst två av Moyes böcker på svenska och en på engelska. Planen är att fortsätta läsa henne på originalspråket men ärligt talat har jag (och det här händer ytterst sällan) funderat på att strunta i det och läsa på svenska istället. Översättningen är fantastiskt fin och de svenska omslagen är ju helt underbara.
Jag gissar på att det har framgått att jag älskar Sophies historia. Av någon anledning går det inte hela vägen fram till högsta betyg dock. Möjligt är att det beror på att jag är oerhört kräsen, det måste jag erkänna. Annars funderar jag på om det kan vara just Livs del som gör att jag rycks lite ur besattheten av Sophie och kommer upp och andas lite för länge. Vid några tillfällen under läsningens gång utstötte jag konstiga ljud i form av åååhanden och aaahanden i kombination med nästan-gråt-hulkningar men hade det inte varit för avbrotten i den moderna världen skulle jag kanske blivit ännu mer berörd. Men bara kanske.
Om ni inte redan förstått det rekommenderar jag starkt alla som inte redan gjort det att läsa Sophies historia. Det var längesen jag blev så fängslad av en bok och jag lär inte glömma den i första taget.
Betyg: 4/5
