Recension: Shatter Me
Titel: Shatter Me
Författare: Tahereh Mafi
Serie: Shatter Me #1
Utgivningsår: 2011
Beskrivning från Goodreads:
Juliette hasn’t touched anyone in exactly 264 days.
The last time she did, it was an accident, but The Reestablishment locked her up for murder. No one knows why Juliette’s touch is fatal. As long as she doesn’t hurt anyone else, no one really cares. The world is too busy crumbling to pieces to pay attention to a 17-year-old girl. Diseases are destroying the population, food is hard to find, birds don’t fly anymore, and the clouds are the wrong color.
The Reestablishment said their way was the only way to fix things, so they threw Juliette in a cell. Now so many people are dead that the survivors are whispering war – and The Reestablishment has changed its mind. Maybe Juliette is more than a tortured soul stuffed into a poisonous body. Maybe she’s exactly what they need right now.
Juliette has to make a choice: Be a weapon. Or be a warrior.
The last time she did, it was an accident, but The Reestablishment locked her up for murder. No one knows why Juliette’s touch is fatal. As long as she doesn’t hurt anyone else, no one really cares. The world is too busy crumbling to pieces to pay attention to a 17-year-old girl. Diseases are destroying the population, food is hard to find, birds don’t fly anymore, and the clouds are the wrong color.
The Reestablishment said their way was the only way to fix things, so they threw Juliette in a cell. Now so many people are dead that the survivors are whispering war – and The Reestablishment has changed its mind. Maybe Juliette is more than a tortured soul stuffed into a poisonous body. Maybe she’s exactly what they need right now.
Juliette has to make a choice: Be a weapon. Or be a warrior.
Omdöme:
På något sätt lyckas jag alltid vänta en aning för länge innan jag recenserar böckerna jag läst. Nu tänker jag att det är dags att jag skriver om Shatter Me innan jag glömmer bort det helt.
Vad som antagligen påverkade min läsning av den här boken, både medvetet och omedvetet, var det faktum att serien har varit, och till viss del fortfarande är, väldigt hypad. Det är omöjligt att inte förvänta sig något. Jag visste på ett ungefär vad Shatter Me skulle handla om och namnet Warner kände jag till sen innan. Det jag kan säga om handlingen är att den inte tog mig med storm, men att jag gillade den starkt. Miljöbytena var intressanta och spännande men var ganska "extrema" på ett sätt som gjorde att början och slutet av boken kändes ganska främmande för varandra.
Som vid alla dystopier, fantasyvärldar och parallellvärldar känns det obligatoriskt att kommentera världen som författaren har byggt upp. Den här kändes på ett sätt lite typiskt dystopiskt, men jag gillar inslagen med saker som Juliettes krafter. Spoiler: Gillar framför allt vändingen med att det finns fler som har såna krafter! Det kändes plötsligt som att världen made a lot more sense, för en enda person med övernaturliga krafter i en helt normal värld känns lite halvkonstigt. Ska bli jättekul att se hur det här går vidare.
Innan har jag också hört en hel del om Tahereh Mafis språk. Och oh my. Jag gillade det. Massor. Verkligen! Det tog ett tag att komma in i och en del meningar fick jag läsa om flera gånger för att förstå innebörden men det gjorde mig ingenting. Det flöt på bra och vackert och blev aldrig svårbegripligt. Kanske vande jag mig vid språket för framåt slutet reagerade jag inte lika mycket på att det var speciellt. Kanske kan det också bero på miljöbytena - i början fick man mest läsa om Juliettes tankar och längre fram i boken blev det mer händelserikt.
Ibland saknade jag fler karaktärer men de karaktärer som Mafi skapat fastnade jag snabbt för. Jag trivdes med att befinna mig i Juliettes tankar och jag uppskattade henne som huvudperson. Gillar verkligen hennes utveckling också. Författare som kan skriva bra och trovärdiga karaktärsutvecklingar får automatiskt pluspoäng! Warner var fantastiskt fascinerande och Adam gillade jag också, även om han inte framträdde lika starkt för mig som de andra två. Spoiler:Kan ha att göra med att jag inte är något fan av gulligull-kärlek i böcker utan tycker mer om att läsa om trasiga relationer. Inte för att det var så illa med Adam och Juliette, men ändå. Men ja, några fler karaktärer hade suttit fint. Hoppas på det till nästa bok.
Jag förväntade mig att Shatter Me skulle vara en riktigt bra bok och blev riktigt lättnad när det visade sig att jag tyckte så mycket om den. Jag är inte blown away, men den är så vackert skriven, har intressanta karaktärer och en handling med intressant koncept som jag längtar efter få se utvecklingen av.
