Bokregn

 Titel: The Great Gatsby

 Författare: F. Scott Fitzgerald

 Förlag: Collector's Library

 Utgivningsår: 2012

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är The Great Gatsby utläst! Det är en sådan bok som det är svårt att samla tankarna efter att ha läst. Då den är skriven 1925 är det dessutom svårt att bedöma den på samma sätt som med dagens litteratur. Personligen är jag (tyvärr) inte så insatt i klassiker att jag kan döma boken utifrån ett sådant perspektiv heller. 

 

Jag har länge känt att jag velat läsa fler klassiker och när nu The Great Gatsby kom ut som film i år kändes det väldigt lägligt att ta tag i att läsa boken. I början hade jag svårt att föreställa mig miljön, eftersom jag inte är bekant med den rika kulturen i New York på 1920-talet, men det var riktigt intressant att läsa om det. Hade dock önskat att klädseln hade beskrivits mer. 

 

The Great Gatsby är både en kärlekshistoria och en mordhistoria och sannerligen olikt något jag läst tidigare. Det allra bästa var utan tvekans Fitzeralds språk. Det var inte för svårt, även om det var en del engelska ord som jag aldrig har hört tidigare, utan en perfekt kombination av simplicitet och poesi. En del stycken kändes så utomordentligt träffande att jag läste om dem flera gånger. 

 

Själva historien har jag inte beslutat mig för om jag tycker om eller inte. Jo, tycker om den gör jag, och den kommer nog följa med mig ett bra tag, men jag vet inte om jag älskar den. Den är så vacker och fin ett tag, men samtidigt så tragisk. Mycket mer kan jag inte säga utan att avslöja slutet. 

 

Karaktärerna är en intressant blandning, där berättaren Nick är den mest intetsägande och Gatsby och Daisy de med störst personlighet. Däremot vet jag inte om jag tycker om dem, men i det här fallet är det inte av stor betydelse heller. De är intressanta och passar perfekt in till bokens handling och slutsatsen* som man kommer fram till efter att ha läst slutet. 

 

Jag har nu även sett filmen, vilken gav mig en bättre syn på miljön och klädseln, och kan säga att jag rekommenderar båda. Förslagsvis bör ni läsa boken först, om ni inte redan har sett filmen. 

(Spoiler: Markera för att läsa) * Slutsatsen att Daisy egentligen inte är värd all tid, energi och hopp som Gatsby har lagt ner på att få henne tillbaka. Det gör mig både lycklig och sorgsen på samma gång, för det är den perfekta tvisten. Jag blir dock lite irriterad på folk som tror att det är en vacker kärlekshistoria där båda parter älskar varandra lika mycket.