Bokregn

 

Jag har nu sett Catching Fire. Även om jag skulle vilja skriva ett milslångt omdöme om filmen skulle jag inte kunna göra det. Jag är fortfarande i något av en chock. Förundran över hur fantastisk filmen var. 

 

Att den skulle vara jättebra, det räknade jag med. Att den skulle vara otrolig räknade jag också med. Men att den skulle vara så överväldigande trodde jag inte var möjligt. Jag totalt älskade The Hunger Games. Det var en perfekt filmatisering, där jag bara störde mig på några småsaker. Än så länge har jag inte kommit på något jag önskar vore annorlunda. Perfektion. 

 

The Reaping, Gale som blir piskad, Prim, Buttercup, distrikten, vinnarturnén, Effies medkänsla och tårar, Peeta som är så fantastisk, Jennifer Lawrence, Snows blod i munnen, den genialiska arenan, Cinnas död, talet till Rues familj, Finnick och sockret, Mags och dimmar, Johanna Mason som jag plötsligt börjat älska, Haymitch, Katniss som mockingjay, slutet, allt, allt, allt. Jag kan fortsätta i evigheter, men det kommer bara bli babbel. Slutsats: En perfekt filmatisering av en helt otrolig bok.